Vad är det med dessa svenska 70-tals män? Sitter just och halvtittar på filmen "En kille och en tjej" från 1975. Brasse är med och ja Brasse, det är nåt visst med honom he he. 70-tals männen med yvigt hår och alldeles för stora polisonger. I toppluva, utsvängda byxor, rutig flanellskjorta, skjortor med långa kragar... Vad är det som gör att dessa känns så mysiga på nåt sätt. Är det för att det är på detta sättet som vi födda i början av 80-talet hade pappor som såg ut. Att det skulle vara någon idealbild av trygghet? Djupt det blev, men jag vet inte riktigt vad jag menar men jag tycker hur som helst att dessa helylle grabbar från 70-talet verkar ha haft någonting speciellt troligen påverkat av hela samhället och tiden. Det är troligen samma mekanismer som gör att man ger filmer som Sällskapsresan, Göta Kanal och de andra filmerna från 70-80-talen ett skimmer av nostalgi och trygghet. Listan över de bästa 70-tals killarna är som jag ser det, Magnus och Brasse, Sven Melander, Janne Loffe Carlsson...eh...ja, är säkert fler he he :)
80-talisternas syn på trygghet? Är inte undra på på att vi är den ironiska generationen....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar