Söndagslek

Jo, jag har lekt idag. Haft en helt ok dag, takdropp dock utan sol... Tunnelbana till stan och strosat, tittat på folk och i affärer. Hade lite tunnelbanestations-spotting också, tror jag gillar Kungsträdgården bäst. Den är sådär lagom knasig... Sen har jag suttit vid photoshop och picnik nu på eftermiddagen, det är roligt att leka. Nu väntar en vecka med sportlov och jag lovar, tänker inte sporta överhuvudtaget! På heder och samvete! Och nu då? Film kanske... Ses

Man har inte roligare än man gör sig...

Har lekt med Photoshop idag och ja, nu börjar jag faktiskt få till comics-bilderna riktigt bra, om jag får säga det själv och det får jag ju för det är MIN blogg he he

Tubing i Vang Vien, kan inte bli roligare än så här tror jag bestämt...

Lördagsgodis

Bjuder på lite över tusen år gammalt hångel. Tänk att hångla så länge, är det ens möjligt?! Tänk om vi hade haft lite mer sånt här i våra tempel? fast har vi ens några tempel... Ja men hur som helst dessa bilder tog jag i grottorna i Ellora utanför Aurangabad i Indien (såklart ;)...

Så kul!

Hittade den bästa grejen, sen brödet blev skivat (för att citera R.E.M). Ett program som man laddar hem och så får man en liten polaroidkamera på datorn. Så av en händelse så hittade jag en massa gamla kort i en låda på vinden... ;)

Ja, så som man såg ut i sin ungdom för ungefär 1,5 mån sen...

En öl på en lokal i Stockholm runt 1975, eller var det i onsdags?

På fest med Jenny, ja det var tider det. Januari var en ok månad....

Om någon är sugen på att prova så finns den på www.polaroid.net

Rätt glad ändå...

Idag har jag varit hemkunskapslärare och gjort hamburgare med ett gäng 5or. Det var länge sedan jag hörde mitt namn så många gånger he he Men det var en rolig lektion, bra boost inför helgen. Fick inte jobbet heller, det var tydligen inte mig det är fel på utan nåt ramavtal. Ja vad säger man? Man säger ALLT ORDNAR SIG MED SKRIDSKOR, BARA DET BLIR IS och har nedräkning tills man får ut i världen igen :) Äh, det ordnar sig alltid. Har ju jobbat hela denna vecka så nog ska det komma inte lite pistoler månderna som kommer. Vi får se vad helgen har att erbjuda, har ju hostan från helvetet så jag är väl inte helt sugen på att ut och svira runt. Tja, vi får se vad som händer men jag är hur som helst vid gott mod och ska nog ta och steka lite pannkakor.

Bjuder på en bakelse, det är ju ändå fredag...

En vanlig onsdag

Igår gick vi på releasefest för Elias & The Wizzkids och deras nya skiva. Vi snofsade till oss lite och åkte in till Medis och Lilla hotellbaren. Tog en öl och njöt av trevligt sällskap och bra musik. Så var vi där en stund sen kilade jag och Karin till tunnelbanan och for till Solna. En riktigt bra onsdag... Fler sådana åt folket :) Imorgon är det fredag, det är en bra grej och nästa vecka är det sportlov och inget jobb. Blir nog att åka till Mora några dagar. Kul att göra det omvänt för en gångsskull, har flera år åkt bort på Vasaloppet och nu blir det att åka hem. Ja ja...änt dä så då.

Bandet, Elias & The Wizzkids, riktigt bra

Thomas, Karin och jag, gräddan skulle man kunna säga he he

Tja...kanske

Har under två dagar varit och vickat på en skola och har ett flertal gånger, från olika elever fått höra att jag är väldigt lik systrarna Kallur. Har hört detta lite sporadiskt tidigare men nu har det varit väldigt mycket, varpå jag fått lov att kolla upp det hela... Det försvåras ju lite eftersom det finns två. Sen är det ju väldigt svårt att själv se vem som man är lik. Här kommer i alla fall ett försök till att se en likhet. You'll be the judge!

The thing called life

Ja, tänk vilka möjligheter man har. Man kan i princip göra allt som man vill bara man har viljan och törs göra det. Jag anser mig ha båda dessa förusättningar, jag vill och törs! Så varför tvekar jag trots att jag vet hur och vad jag vill. Jo för att man dessvärre har en dumhet att tänka för långt fram. Att tänka men om jag gör så som jag vill och mister alternativt väljer bort det där. Hur blir det då? Det är dock så att man ju faktiskt inte vet om man överhuvudtaget kommer att ställas inför det valet eftersom det ligger så långt fram att allt kanske redan är ändrat när man väl är där och ska göra valet. Öh...ja typ så! Så det blir till att leva efter den gamla devisen: ALLT ORDNAR SIG! Och oftast till det bättre, på kort eller långt sikt. Tror att det bara är att utmana sig själv och köra på! Det kommer att ordna sig och klychan som säger att man bara ångrar det man inte gjorde, stämmer ju faktiskt rätt bra.

Glad

Helgen har varit jättebra. Massa kul...utemiddag, fest, film och mys. Idag har jag och Karin haft söndagsmys (fredagsmys är överskattat). Kikat på film och käkat thaimat samt talat om livet och hur fasen det nu funkar egentligen. Ja, det blir man nog aldrig klok på men det kanske är en del av charmen....

Har blivit lite film denna helg också... Började gårdagen med lite Slumdog Millionare (som är en film som har allt) och sen lite Sherlock Holmes (som var en snygg film). Sen blev det lite komedi med Karin när vi såg You, me and Dupree.

Kul och bra helg och tänk, det kommer en till nästa vecka. Weehaw!

Söta indiska ungar i Slumdog Millionare

Månadens humor!

Fick ett mms av mor idag...tyckte att det var riktigt roligt... :) Verkar som att jag och Swebus tänker lite lika he he

Well said!

"Sometimes, if you want
to see a change for
the better, you have
to take things into your
own hands"

... säger Clint Eastwood och han har ju rätt så det sprakar om det. Gäller att inte glömma av detta! Säger även följande, också så sant. If you think it's going to rain, it will!

"I don't believe in pessimism.
If something doesn't come up
the way you want, forge ahead.
If you think it's going to rain, it will."

En soft fredag i Stockholm

Igår kväll var jag och Karin på Söder och åt på en indisk restaurang. Utanför snöade det och inne satt vi och mumsade Chiken Tikka Masala (ja måste väl vara den svenskaste indiska maten ever, alla verkar ju välja det...så även jag...pinsamt ;) närå). Vi satt och pratade och drack ett glas vin så mysigt och det var mycket folk där. Sen kan jag säga att åh så mys det är att vandra hem i en stad i snöyra, kallt och ruggit men ack så mysigt. Det är folk ute som är på väg någonstans och alla småbutiker som ligger runt ställen så som Odenplan. Alla som säger att det är så mycket folk i Stockholm kanske skulle ta sig bort från Drottninggatan.

Idag blåser det och snöar ute så det blir nog inne-mys idag. Ska ta och klämma igång en film tror jag så får vi se vad det blir. Ja på med raggsockorna och krypa under filten. Sen får vi se om det blir att gå på nåt galej ikväll, finns ju lite att välja på ;)

Neon, bio och snöyra...av dessa gillar jag i alla fall två väldigt mycket

När jag var liten...

var jag nöjd och glad att bo i Mora. Man hade sina kompisar och man hade saker att göra. Allt smidigt och tillgängligt på en radie av någon mil. Det var länge jag tyckte detta var bra och var nöjd med det. Jag fick en lägenhet som passade mig så bra och jag fick ett jobb. Trodde att nu var det väl bra, nu har man allt man behöver. Sen började det smyga sig på.... tristessen. Att man helt plötsligt slås av att: Blir det inget mer än såhär? Shit! Det är det är 40 år kvar till pension. När man kommer upp i en ålder där folk skaffar barn och har helt andra intressen än vad jag själv har. När man inte riktigt känner att man har en plats. Det finns ingenting att göra som jag tycker är roligt och vill lägga min tid på. Jag vill inte slösa bort mitt liv på att titta på tv. Självklart är det ingen som tvingar mig att se på tv, såklart! Men det är svårt aktivera sig när det är så pass bergänsat. Visst hade det ulitmata kanske varit om man kunde vara nöjd med det man har, jobb och bostad, bil osv. Visst hade det kanske varit roligt om man träffat mannen i sitt liv. Men nu är det inte så och för att inte förgöras innifrån av just tristessens svarta klor (OBS! Tristess är INTE det samma som vardag). Det är väldigt viktigt tycker jag att man gör det som är bäst för en själv, inte tänker på vad andra ska säga, hur andra gör eller vad man förväntas göra. Den bästa vännen man har är faktiskt sig själv och den ska man vara snäll emot. Under min resa hade jag under hade jag under större delen bara mig själv men bara är inte så bara skulle jag vilja säga. Att man är trygg i sig själv och vågar kan man göra allt. Det är bara där det sitter att man vågar! Men är man nöjd med sin situation och trivs så är det jättebra. Det är ju ett faktum att alla har olika referensramar för vad lycka är och vad som gör att man mår bra. Att finna detta är kanske en del av meningen med livet. Jag trivs bra nu! Jag sitter inte av tiden och väntar på pensionen jag gör någonting av mitt liv. Varför ska man vara klar och bara ha sitt jobb och vara glad, man ska ju enligt statistiken ska man ju som kvinna bli 83,26 år gammal. Fatta hur många år man har kvar att leva! Var sak har såklar sin tid och allt är kanske inte statiskt, men det är en själv som är ansvarig för sitt liv och vad som händer med det. Man vill ju inte sitta och vara bitter på ålderdomshemmet över allt man inte gjorde, för när man sitter där så är kanske minnena det som får en att leva vidare. Och för den delen vill jag inte vara bitter nu heller, det är jag för ung för. Varför inte passa på att ta vara på livet medan man ändå är här. Det är så jag känner och jag vill verkligen ut och resa igen, till Indien speciellt. Att man där har ett sätt att se på livet som stämmer väl överrens med hur jag vill leva. Så gör det som ni mår bra av och vill ni ha en förändring gör nåt åt det. Vare sig det handlar om att tapetsera om vardagsrummet, ut och resa eller byta jobb. VÅGA VÅGA VÅGA! Det finns miljoner möjligheter! Saker som man inte ens visste fanns. Så jag säger som Stenmark: Det e bar' å åk!

Familjen i Bundi

Fick en lite fråga hur det var med den där familjen i Bundi och vad jag egentligen gjorde där. Ska ta och reda ut det eftersom det tydligen finns en vilja att få veta. Då börjar vi...

När jag var i staden Udaipur i Rajasthan så bodde jag på ett sk paying guest house. Det innebär att det är en familj som äger ett hus och som hyr ut rummen i huset. Bodde då hos Raju och hans familj, trevlig och så men ja. Sen när jag skulle åka därifrån till staden Bundi sa Raju att han hade en bekant som hade ett guest house i Bundi. Så han ringde till killen där och jag fick prata med honom. Sa att ja fine, visst kan jag komma och titta. Men eftersom man var lite skadad efter Sydostasien, att man inte kan lita på någon för de kommer blåsa dig, så trodde jag att uj uj detta blir säkert dyrt eller en blåsning. Bussen till Bundi gick sent på kvällen och jag trodde att vi skulle komma fram runt 06. Jag lyckades tillslut somna på den skakiga bussen, vaknade någon gång när vi stod still men tänkte inte mer på det. Sen vaknar jag av att någon säger nåt som låter som Bundi, så yrvaket frågar jag om vi är där. Japp...kl.04 på morgonen, inte en själ ute FÖRUTOM denna kille som kommer och hämtar mig på bussen. Det är sonen till de som äger guest houset. Hänger med honom och han gör te till oss som vi dricker på taket i gryningen.

Sen börjar jag umgås mer och mer med familjen som består av mamma och pappa, och deras tre barn (som är i min ålder och äldre), älsta systerna två barn samt ett kusinbarn som går i skolan i Bundi. Det är verkligen en helt underbar familj som jag umgicks mycket med och till och med åkte tillbaka till (och siktar på att göra igen). Jag var med i köket när de lagade mat, jag och pappan åkte på moppetur, flög drake och lekte med barnen, drack rom... Ja, helt underbart fina människor. Har även ringt och pratat med dem nu efter jag kommit hem så det verkar som de längtar efter mig också.

Det är det som är charmen, att man vet aldrig vad som väntar eller vilka man kommer att träffa. Jag kan aldrig säga om min resa att jag skulle inte gjort si eller så, jag skulle inte åkt dit etc. för om jag inte gjort det så hade möten som dessa aldrig skett.

Så Jenny, tycker du att du fått svar på din fråga?

Men ojsan!

Här hinner man inte mer än lämna socknen förrän de går och sker mord hemma. Trodde det ju var här som det skulle vara så. Här i storstan rusar det på har faktiskt hunnit hända rätt så mycket på några dagar. Detta har hänt:

• Fått jobb och har ev. ett till på gång
• Gått ut en onsdag och blivit lite slirig
• Kommit in gratis på Berns
• Fikat en massa gott
• Åkt en massa tunnelbana
• Tydligen blivit presenterad för Adam Tensta
• Somnat på nattbussen

Sitter just nu och väntar på att posten ska komma så att jag får mitt utdrag från belastingsregistret. Man måste ju nämligen lämna in ett sånt om man ska jobba inom skolan. Kanske ska dryga ut väntandet med en dusch.

Sitter och blickar ut och drömmer mig till Indien, ska tillbaka...ABSOLUT! Så fort det bara går!

Ang. mitt om mjölkblod och stagnation så tycker jag att såklar ska människor göra det som de mår bra av villket alltså innebär att man helt enkelt gör som man vill. Jag utgår ifrån mig och hur jag ser på saker, alla är ju som sagt olika. Sen är det väl även så att jag vridit till det lite extra, är ju faktiskt bra om det sätter igång tankarna lite...

Men nu dusch, postväntan och drömmar om Indien! Oj! Nu kom posten! Så nu blir det en sväng in till stan och jobbet!

Bästa Bundi, I'll be back!

Veckans hjälte...

...är den danske författaren och illustratören Ole Lund Kirkegaard. En riktig hjälte från bardomen. Böcker som Gummi-Tarzan, Hodjas flygande matta, Gusten Grodslukare osv. I Indien tyckte jag flera gånger att jag såg hans illustrationer i de mindre städerna. Minns att jag gillade hans böcker väldigt mycket när jag var liten, en sån härlig fantasi. Han sa tyligen bra saker också, så som:

"Man ska hitta det man är bra på och inte slösa krafter på det man inte gillar."

Dessvärre dog han endast 39 år gammal. På ett sånt där onödigt sätt... Efter en kväll på krogen ramlade han i en snödriva och det slutade med att han frös ihjäl. Tragiskt slut men som tur var lever hans böcker kvar och såklart även illustrationerna. Givit barndomen en guldkant gör att Ole utnämns till veckans hjälte.

På heder och samvete...

...lovar jag att försöka att inte trampa någon yrkeskategori på tårna i kommande blogginlägg. Inte någon bokhandlare om jag köpt en för dyr bok och sen hittar den billigare. Inga skräddare eller sömmeskor om jag väljer av sy själv istället för att nyttja deras tjänster. Inga lokförare om jag väljer att ta bussen istället. Inga pizzabagare om jag hellre äter hemma. Att handlarna på Willys inte blir arga om jag köper mjölk på Ica istället. Ja, ville bara säga det ja att det handlar ju inte om er utan om mig och mina val (som jag ibland upplever som fel).

Mjölkblod och stagnation

"You Swedish people have milk blood" så sa min resvän som jag reste länge med under min resa. Att ha mjölkblod är det samma som att vara konflikträdd, försynt och skygg. Så ja! Vi har mjölkblod särskilt när man jämför med andra européer. Vi är inbundna och tittar heldre ned i gatan än att hälsa på de människorna vi möter, vi tycker kanske inte om invandrare men tycker ju att Zlatan är jättebra, vi säger heldre att folk är märkvärdiga om de gjort någonting bra istället för att säga det till dem personligen. Vi är dessutom konflikträdda! Vi törs varken ge eller ta kritik. Man vill ju inte trampa någon på tårna, man vågar helt enkelt inte säga att maten inte var tillräckligt bra eller att man är missnöjd med någonting annat. Hur ska personen ta det? Den blir säkert arg eller sårad...kanske spottar de i min mat om jag säger nåt. Bättre att vara tyst och missnöjd, knyta näven i fickan och få en stroke innan man hinner säga: elementarpartikelfysik. Jag tycker att jag iaf hämmas av detta jävla mjölkblod, jag vill inte ha det! Jag grämer mig ofta varför jag inte säger någonting, svär i huvudet istället. VARFÖR ÄR DET SÅ? Allt är så jävla lagom att man mår illa. Ja men lagom är bäst...man vill ju inte vara för glad eller ha för mycket eller för lite för den delen. Alltid bäst att hålla sig på den gyllene medelvägen, för då har man ryggen fri och trampar ingen på tårna. Vi skulle fan behöva säga ifrån lite. Kan ju säga att det verkligen varit skönt att umgås med människor som kan ta en konflikt, som kan bli riktigt förbannade och stå på sig för sin rätt. Inte bara muttra och le lite nervöst... När man umgås med spansktalande som svär i varenda mening, för det tillhör deras språkkultur. Och vilka svordomar sen, finns inte en chans att vi ens ligger i närheten. De puta madre, är exempelvis när någonting är top of the line, ja, skitbra deluxe... Om någon nu läser kan nu ju googla vad orden betyder.

Att umgås med människor som har en "sund" inställning till alkohol, att man kan dricka EN öl eller ETT glasvin. För vårt mjölkblod måste tydligen spädas eller göras tjockare kanske med just alkohol. Gå ut och ta en öl mitt i veckan? Alkis-varning! Bättre att supa sig jättefull fredag och lördag istället. Göra massa saker som man ångrar på söndagen och gör att det är fler man inte kan hälsa på när man möter dem på stan. Och då kommer det fram också, det som vi så gärna skulle vilja säga till folk..."Fan va ja ÄLSKAR dig" "Jag har alltid tyckt att du varit så bra" Varför är det så svårt att se en annan människa i ögonen och säga detta en torsdag eftermiddag i solskenet? i regnet? på badhuset? i affären? Ska det vara så svårt? Kommer folk tycka att man är dum ihuvudet, samma som många gör när man faktiskt hälsar när man möter någon annan på gatan.

Det har alltid varit ett tankesätt att: ja men när man skaffar familj vill man ju bo i här i det lilla stället där man kommer ifrån. VA? vill man det? Verkligen? Vill man att ens barn ska växa upp i ett samhälle med inskränkthet, främlingsfientlighet, ett utbud för barn och ungdomar som är lika med noll om man nu inte spelar hockey, åker skidor, spelar innebandy... Det finns faktiskt folk som tycker detta är jättetråkigt och dessa människor finner det ofta rätt svårt att passa in här. Ska man begränsa sina barns utveckling på sociala, känslomässiga och även andra plan med devisen att: Ja men det är ju så tryggt och så är ju naturen så fin! Tryggt? Hur då tryggt? Det finns droger, könssjukdomar, brott och mobbing här också... Och det kanske till och med är väldigt svårt att komma undan det här eftersom man inte kan välja på samma sätt. Omsättingen av människor är ju som sagt inte så stor.

Jag ska försöka bota mitt mjölkblod och denna jävla dubbelmoral som existerar här. Ja, man tycker inte om utlänningar och invandrare för man har ju träffat en och han/hon var ju konstig. Man tycker inte att alla miljoner som vi tar in ska ta våra jobb. VA? Vi tog in 20 000 st ett år och förövrigt så utan dem skulle vår befolkningstillväxt sjunka. Man muttrar och har sig men tycker ändå att den mörkhyade målvakten i hockeylaget var himla bra. Näe, det är så tragiskt att man begränsar sitt synfält till egen nästipp.

Mjölkblodade människor saknar också ofta driv. Adde Malmberg sa i en ståupp en gång hur svenska män var. Inte så passionerade...han härmade en kille som sa: "Nä, det blev ingenting med henne för jag tappade bort portkoden". Säger bara en sak: Mjölkblod. Självklar finns det undantag och på andra platser kanske det är annorlunda. Många olika grader av mjölkblod, vissa har vitt, andra rosa, andra mörkrött som det borde vara.

Att leva ett maskinliv som går ut på arbetsvecka, lill-lördag, fredagsmys, lördagsfylla, söndagsångest och så börjar det om. Känns väldigt tragiskt, för mig iaf. Jag vill inte ha det så, ja speciellt inte nu för allt i världen. Att sitta och ångra sig att man inte gjorde någonting, bli bitter och grining. Att intalas att man ska vara glad och tacksam för att man har ett jobb. Att det här jobbet får ens kropp att bli sjuk och säga ifrån. Minskar ens stimulas till noll och det mest spännande man kan göra är att somna i soffan eller kanske skjutsa på någon träning om man har ungar.

Jag tror att vi haft det för bra, vi har inte behövt kämpa och nu har vi blivit så bekväma i allt att vi till och med tappat all nyfikenhet för andra människor. Man kan sitta i tv och säga att folk flyttar för att det finns vargar som kan ta deras barn. Nej, det är jag tveksam till, folk flyttar inte för att det finns vargar (som dessutom inte äter barn, men älgar gillar dem och det gör gubbarna också). Folk flyttar för att DET INTE FINNS NÅGON FRAMTID HÄR! Mjölblodet har kokat över och bäddat in stället i ett samhälle där man heldre sitter hemma och tittar på tv än att åker och hälsar på någon, går en kurs eller någonting annat som kanske skulle främja tanke-verksamheten. Självklar kan man vara nöjd med att ligga i soffan, frågan är ju om man gillar det eller om det smygit sig på och blivit någonting man gillar för att det inte kräver någonting.

Vi behöver mer passion och mer vilja! Inte stänga uteställen för att folk har dansat på fel dag! Inte intalas att skadeglädjen är den enda sanna glädjen! Ingen Jantelag. Få ut mjölken ur blodet och leva mer!

ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHH!

Ja, som jag förutspådde så blev kanske inte dagen helt lyckad. Alltså inte totalt illa men ja, jag har lyckats slänga en massa pengar i sjön, som jag hellre haft i handen. ÅH! Är ju så att man inte har sådär jättemycket cash nu när man inte har nåt fast jobb och precis kommit hem. Gick idag och klippte mig, unnade mig det liksom. Eftersom det nu var länge sedan jag hade längre hår och bara klippte topparna så hade jag troligen glömt hur detta funkar. (Det tar typ högst 20 min att klippa dem och man kan i princip låta mamma göra det). Klippa sig har för mig inneburit (tills nu) att man går till frisören och så får man en helt ny kort frän frisyr och betalar gärna för det då man vet att här har det minsann lagts ner en massa tankekraft och jobb för att nå detta toppenresultat. Kan ju säga att det kändes aningen surare att betala samma pris för någonting som inte tog lång stund alls och ja håret är ju i princip lika som innan. Så memo to self, ska topparna klippas låt någon annan göra det, släng inte ut pengar, som kan gå till någonting roligare. Dessutom slipper man ha det dåliga samvetet över att ha slängt bort pengar man skulle behöva till nåt bättre på någonting som man hade kunnat betalat högst hundra spänn för. Eller ja gratis om man låtit mamma göra det. ÅH! FAN!!!! Detta gör jag inte om, fan att man ska behöva lära sig den hårda vägen! Absolut vet jag ju att även en frisör har utgifter och bla bla bla (behöver inte förklara men gör det ändå) men jag är inte någon hemlig välgörare så det så, den gubben går inte! Jag tänker på mig och mina utgifter och kommer inte att klippa mig på länge nu. Kanske till någon frisör där man betalar utifrån hur lång tid det tar. Eller skulle jag bli sugen på att bli klippt kan jag ju be vem som helst som man har en gnutta förtroende för göra det. Gick hur som helst och fikade med Jenny efteråt...ungefär som när man varit hos tandläkaren när man var liten. Ta det onda med det goda!

Idag är jag arg!

eller nä troligen inte. Har inte hunnit känt efter ännu MEN det som hänt talar ju lite emot ett glatt humör. Inte blivit väckt kl. 07.17 av någon som jagar lärarvikarier utan vaknade själv då. Inte bra. Det trådlösanätverket verkar inte fungera vilket helt krasst innebär att jag måste gå upp ur min sköna säng och starta om det. Jag vet att jag i nuläget har oddsen emot mig men jag skall icke nedslås! P.s. Det verkar funka att blogga med mobilen och det var ju det som jag ville testa ;) D.s.

Åh vad jag gillar....

...FLICKR! Det är sannerligen den trevligaste siten som jag vet nu. Man får sin lilla boost med cred och man får se så mycket snyggt. Ja, om det nu är någon som läser bloggen och som undrar vad det är så är det en sida där man laddar upp bilder, döper dem och kan lägga dem i olika temagrupper. Så kul... Man knäpper kort och när man fått till det där perfekta så går man in på Flickr och laddar upp den. Om man sen vill att folk ska ens bild, och det vill man ju, så kan man lägga den i olika grupper. Så man blir alltid så glad när någon kommenterat ens bild eller lagt den som deras personliga favourit. Ja, vad säger man....Jag gillar't!

Bjuder på en bild på två skelögda damer. Tavlan finns på MoMa i New York.

Två världar...

Var ute och tog en promenad i byn idag och tog lite foton. Det var runt -10 men det var helt ok, kanske har man börjat acklimatiserat sig tillbaka till nordligt klimat. Kan dock inte påsta att suget att åka tillbaka blivit mindre. Tror jag hörde en vårfågel dag också...så kanske blir det vår i år igen. Det där jäkla Vasaloppet ska väl vara först, sen brukar det ju hända saker. Mycket snö är det ju dessvärre, lär ju ta sin tid innan det försvinner bara det inte kommer nåt mer. Kul inlägg, bla bla bla vilket väder vi haft bla bla bla. Äh, bjuder på lite action istället :)

Hittade lite kalla bär när jag var ute, prov åt dem inte. Men frågan är ju den, vill man ha frusna bär ELLER vill man ha chapattigillande apor som håller till på taket?

Den här Hanuman languren bodde i Bundi, dessa var loja och rätt trevliga faktiskt. Tog det mest rätt piano men stal ibland mat om de fick chansen. De är rätt stora också så när de galopperar förbi en på taket är det lite mäktigt, lite WOW. Sen finns det en sort till som också håller till på taken och överallt annars också för den delen, Makakerna. De slåss, skränar, tigger mat utanför köksfönstret, skriker, förstör och rivs och bits. De vill man inte riktigt ha att göra med man får helt enkelt ha en pinne med sig. För ja, det är ju ett sk "Monkey problem" i Bundi. Är dock väldigt fränt att man kan sitt och titta på dem. Deras små naglar, när de gör ljud, slåss och bråkar...

So long suckers, nu blir det sängen! ;)

What to do?!

Ja, vad ska man göra när man är uttråkad och tja inte har någonting att göra sådär direkt. När man vet att om man lägger sig i sängen kommer att somna snabbare än man hinner avsluta ett kapitel. Ut kan man inte gå för det är mörkt och kallt. Städa? NÄ ha! Ja, vad kan man göra då? JO man kan ta en kurs i hindi på nätet he he (ja jag ska tillbaka, jag har bestämt det och om jag lär mig lite av språket så måste jag ju!). Första kursen handlade om hälsningar så jag har lärt mig följande (stavningarna är dock inte helt hundra, mer hur det låter):

Namaskaar/Namaste -- hello (kunde redan, är omöjligt att missa om man varit där...)
Kaisee -- how (maskulin)
Kaisii -- how (feminin)
he aap -- are you
SÅ: Namaskaar, kaisee he aap?


AchChee ho -- well (om man frågar en tjej)
AchChaa ho -- well (om man frågar en kille)
Danyevaad -- Tack
Aur -- and
aap -- you (formelt du)
tum -- you (casual du)
SÅ: AchChaa ho, Danyevad. Aur aap?


Bahuth -- very (Bahuth achchaa -- very well)
maim -- me
thik -- bra
SÅ: Maim bahuth achchaa hoo -- I'm very well


Thike Thike!
Får inte nästa kurs förrän imorgon, så nu är frågan: Vad ska jag göra nu? Mein kya karoon?

Indisk ko i Varanasi

Dagens fynd!

Skjutsade morsan till jobbet och åkte då en sväng till återbruket för att döda lite tid. Hittade lite smått och gott, ett kortspel om boxning från 1926 för 1 kr. Det är ju nåt som man verkligen måste ha. Några pocketböcker, det går ju åt...även dem för 1 kr stycket. Såsade runt där bra länge och dödade tid, kikade på prylar OCH DÅ PLÖTSLIGT råkade jag slänga en blick i en korg med bestick. Det skulle vara bestick i nysilver och fråga mig inte varför jag började kika där överhuvudtaget eftersom jag inte direkt är i behov av bestick. Men jag tittade där hur som helst och hittade då en sked.... I RENT SILVER för 5 kr! Hoppsan Kerstin, det var jäklar i mig tur! Skeden är enligt stämplarna från 1934 men tja inget märkvärdigt en så där vanligt som man gärna hittar hemma hos äldre. Den väger runt 50g så silvret i den är i runda slängar värt runt 200 pix! Vad ska man då göra med en sked i silver, sälja silvret och köpa något användbart såklart! :) Är nog dessutom så att det är mer fördelaktigt att sälja den för materialet än vad man får om man säljer den som ja som sked.

Onsdag = BOLLYWOOD

Idag har jag varit och jobbat på skolan. Hade bild, mitt gamla ämne, var rätt så skönt att bara ha det en dag och inte hela tiden ;) Har dessutom börjat röra sig lite på Stockholmsfronten...ringde två idag, dessvärre missade jag en men får hoppas att de ringer igen imorgon. Sen ringde det en dam från ett företag som har hand om lärarvikarier så det blir intervju om två veckor. För NU är det dags att styra upp verksamheten. Planen är som följer: *Stockholm under våren, skaffa sig erfarenhet, prova på nya saker, ha kul, tjäna lite cash (ev. vick på andra ställen om det dyker upp). *Sommarjobb i Mora och spara pengarna till hösten för då, då vill jag resa tillbaka till Indien. Så kanske jobba lite i höst och sen dra iväg igen i september/oktober! CHECK! Sounds good! Sahi Hai!

Har suttit vid datorn nu under kvällen och lyssnat på Bollywood-låtar. Det är riktigt najs faktiskt, najs sound. Dessutom är Bollywoodfilmer ena riktiga höjdare. Såg några när jag var i Indien. Bland annat en som heter "Tere Naam" det betyder typ "I ditt namn"... Ja, det är alltså denna hunken som går på en skola och hör och häpna han är lite värsting också. Han blir kär i en tjej men hon dissar honom [så dansar de lite och sjunger]. Sen är han och gör några värsting saker och hon ser och hur det nu var. De börjar bli nåt på gång MEN sen råkar han i bråk med de riktiga värstingarna och han slåss tappert men sen orkar han inte mer. Vad händer då? Jo, de lyfter upp honom och går med hans huvud först in i ett tåg. Aj aj, hjälten är skadad...det som händer är att han blir psykisktsjuk av detta och hamnas först på sjukhus. Sen hamnas han på ett ashram, där han lever som en grönsak TILLS han blir bra. Vad har då hänt på utsidan...tjejen har gått och DÖTT. Oflyt skulle man ju kunna säga! Trodde att filmen var jättegammal med tanke på den tjusiga pottfrillan som man kommer ihåg från högstadiet/gymnasiet, alltså någon gång i krokarna 1997...men icke! Filmen är från 2003 SE DÄR!

Huvudrollen spelas av Salman Kahn, han känns på nåt vis som Indiens svar på Steven Segal. Kanske inte stämmer alls men känns så. Hans senaste film, som skulle ha premiär nu i januari, heter Veer. Den handlar om en krigare under det brittiska styret som blir kär i princessan till kungen som en prins förått tidigare ja är ju som sagt mycket handling. Och filmen har förövrigt fått mest dåliga recentioner. Han ska dock vara väldigt trevlig iaf enligt de indiska damerna... Filmen ser förövrigt ut så här:

De är ju också ofta väldigt långa, filmerna alltså, cirkus runt tre timmar. Så ja, det finns tid att hinna med en massa handling. Men vad kan man säga man blir så himla glad av dem, för det är så knasigt. Särskilt de gamla filmerna från 70-talet är kul. Men det är också filmer där män gråter och säger att de älskar varandra, där har filmerna från väst någonting att lära! Men även om nu skiljer sig väldigt mycket emot vad vi är vana vid här så är det väldigt fräcka och musiken är ofta en höjdare. Så i afton spelas diverse soundtrack!

मेरा नाम Christina है!